Jag har ungefär samma teori som dig Mimmi....och efter alla turer som varit från början till slut med detta, jag orkar inte ge en närmare ingående förklaring av läget nu mer än den ni fått, men innan det börjar hagla in klämkäcka kommentarer om allt möjligt som jag inte kommer orka läsa vill jag bara säga följande....
På forumet har ni väl kunnat se allt som varit kring bilen vilket väl får er att tro att jag råkats hitta den största rishögen i världen.
I praktiken så kretsar ju inte en människas liv kring ett enda litet föremål man äger, och den som i stället haft förmånen att följa mitt liv på nära håll och fått hela bilden under alla dessa år, vet i stället att det är precis så här vad jag än försöker göra.
Det är inte bara det att oavsett objektet i fråga och oavsett egna försök att sköta fordonen efter bästa förmåga så har både cyklar, mopeder, bilar och allt vad fordon i övrigt heter gått sönder på så konstiga sätt som möjligt för mig. Jag hade kunnat förstå om jag hade fått mängder med såna där fel som alla andra får, i stället händer bara sådant som ingen har hört talas om, precis hela tiden, och när en sak repareras så visar det sig som regel hopplöst då det alltid följs av två andra ännu märkligare fel, och ju besvärligare och dyrare reparationen var, desto hårdare slår hämnden tillbaka mot mig...
Det gäller även allt annat i livet, jag är inte den som ramlar ner för stegar och slår mig halvt fördärvad (vilket jag förvisso är glad över, peppar peppar) och sådant, det vore på tok för normalt, utan det är i stället så att allt jag bara försöker göra går käpprätt åt fanders, och aldrig på något sätt som skulle vara "normalt" utan det blir en ständig uppförsbacke för att jag råkar ut för konstiga fenomen som ställer till det för mig på olika sätt, och när det för en gångs skull verkar bra i livet och jag kan slå mig till ro, då kommer som regel en större kalldusch som ett brev på posten.
Jag vet att det är lätt att tycka synd om sig själv ibland, men detta har gått så långt så folk i min omgivning har börjat reagera och undra vad f-n det är som händer...
...och jag orkar snart inte med detta mer.
Jag känner just nu bara att jag vill dra täcket över huvudet och sova 10 år, bara för att vila upp mig och låta bli att bry mig om omvärlden....men tyvärr måste ju livet gå vidare hela tiden och man kan inte pausa det.
Och nej, detta är ingenting som jag "överreagerar för en enkel bils skull" utan det hela är lite mer invecklat än så.
Varför säger jag då detta? Jo, jag vet att detta forum är fullt med fanatiker, som menar att MB gjort andra motorer, andra bilmodeller, med mera, med mera, som är så bra mycket bättre än denna, och gärna påpekar detta. Och saken är den, att vid det här laget, så är jag övertygad om att det inte skulle spela någon roll i mitt fall, och det är verkligen inte så att jag just nu orkar höra kommentarer som dessa.
Jag säger med detta inte att någon skall behöva vara rädd att svara i tråden... Men vill ändå ge MIN bild av det hela
I detta fallet använder jag det gamla uttrycket "Det är den resandes ensak". 
