Inte bara idag men under de senaste fem veckorna..
Jag har ju i halvkvädna ordalag aviserat att det skulle bli en ganska omfattande rapport denna sommar. Två stora jobb och ett knippe smärre fix som fick hänga med på kuppen.
Först av allt så hade lamineringen i bakrutan börjat ge sig redan när jag köpte bilen för elva år sedan. Detta är en standardsjuka på W140. Det ser trist ut när det är mjölkigt i det svarta fältet i rutans ytterkant. Går iofs att fuskfixa med svart tusch så att det ser något så när ut. Vad värre är, är att elbakrutans trådar går i mellanskiktet och oxiderar sönder när lamineringen släpper. I många år har det bara fungerat en handfull trådar, och det var ju ganska irriterande.
Jag har dock tröstat mig med att jag inte ville byta ruta eftersom risken fanns att det inte skulle bli riktigt tätt igen, och täthet är A och O på en bil som tillbringar hela året utomhus. När det då i påskas började regna in i kofferten, var de argumenten mot ett rutbyte borta. Alltså beslöt vi att det nu var dags att byta bakruta, och jag ringde ned till verkstaden i Villach och bad dem ta hem en ny bakruta, så att byte skulle kunna ske snarast efter att vi anlänt till Österrike.
Det blev en nervös väntan. Vad skulle det titta fram för ett elakt rosttroll när väl den gamla rutan var urlyft?
Till all lycka visade det sig att hela bakruteramen var kärnfrisk.Det var det 28 år gamla limmet som börjat släppa och orsakade otätheten, och dessutom hade några listclips rostat bort så att blindnitarna som höll dem inte längre satt ordentligt utan även de kunde släppa in vatten.
Verkstadens skicklige Spengler (bilplåtslagare) Herr Gorski håller på att demontera inredningen runt bakrutan. När ändå allt skulle ut fixades några fula ställen där hatthyllans tygklädsel släppt och korvat sig, liksom att höger bakluckegångjärn justerades, något som hade behövt göras sedan bakluckan krockskadades för fem år sedan. det var en liten aning misspassning i övre högra hörnet. Ett arbete som var mycket enklare att utföra när hatthylla och bakruta var ute.
Nya listclips monterades runt om.
Samtidigt byttes alla bromsok tillrenoverade originalok och de småmurkna främre bromsrören byttes till friska cuniferrör, vilket gjorts bak för många år sedan.
Hjulupphängningarna runt om fick också en översyn i jakten på missljud på ojämn väg. Därvid konstaterades att styrstagen rostat ihop så att hjulinställning var omöjlig. Eftersom det var leveranstid på grejerna fick dock detta anstå till nästa reparationsomgång som ju också redan var inplanerad men också måste dröja på grund av leveranstid på delar. Klapperljudet däremot lokaliserades och åtgärdades. Krängningshämmarstag höger fram.
Resultatet blev bra. En ny ruta ger en hel del nybilskänsla tillbaka.
Som vanligt är det en ovanligt spretig samling bilar man får se på denna verkstad samtidigt.
Allt ifrån att reservdelschefens Landrover behöver nya fjädrar till ett antal klassiska och nyare mercedesmodeller.
Undrar just hur många auktoriserade mercedesverkstäder som har inne två R107 samtidigt, och dessutom en R129 och två W140 (faktiskt tre W140 samma vecka)?
Och dessutom en mycket prydlig lågmilad C126...
forts. följer...
